Allt går emot mig..
Livet känns extra tufft just nu och jag vill inte ha den känslan.
Vissa tillfällen tappar man det positiva och ser allt bara svart.
Där är jag just nu, det känns bara svart.
Ja jag vet, det finns dem som har det värre än mig och då menar jag MYCKET värre än mig.
Varför ska jag sitta här och klaga på mitt liv, på mina små problem för?
Fine, jag har det inte så dåligt..
Jag har ett hem, ett jobb, en inkomst, jag är inte dödssjuk, jag har familj, jag har vänner, jag har det rätt bra.
Men alla har sina egna problem och jag kan tycka att det är dumt att alltid jämföra sig med andra..
Varför då? Varför får jag aldrig känna att det är jobbigt, varför får jag aldrig vara svag?
Jag har aldrig varit fattig utan rinnande vatten, mat eller ett hem.
Hur ska jag då veta hur det känns, det är inte min verklighet det är något som för mig bara existerar på tv.
Jag tycker det är hemsk, fruktansvärt hemsk och jag lider med dem men jag har svårt att förstå att det finns..
Så det jag menar är att jag mår inge bra och det har jag all rätt att få känna, för jag är jag.
För mig är det här jobbigt eftersom jag inte har varit med om värre.
Skulle jag vara fattig och svälta skulle det här vara som en fis i rymden, men inte nu.
Jag kan jämföra mig med de som har det värre och då glädjas över att jag har det bättre, mycket bättre.
Men jag måste få tycka det här är jobbigt också utan att det ska vara konstigt på nå sätt, eller?
Den senaste tiden har det hänt mycket, väldigt mycket faktisk och det mesta bara negativa och jobbiga grejer.
Jag tog tag i ett problem och gjorde slut med min pojkvän för två år sedan snart och det har väl sina för och nackdelar. Jag vet att det är rätt beslut men vägen efter beslutet har varit lång och tuff, men många tårar och mycke smärta. Sedan började de rulla på med vänskapskonflikter både hit och dit, många jobbiga diskussioner och val. Man vill aldrig förlora en vän! Men frågan man måste ställa sig är, passar man verkligen ihop? Är det här en riktig vän? Svek och tårar, smärta och besvikelse det är svårt att sätta ord på det.
Val och beslut om framtid, plugga, jobba? Vart, när, hur?
Ska jag ha kvar lägenheten eller ska jag flytta hem, eller flytta bort?
Vart då, Sverige, Stockholm, Oslo?
Plugga, vart då? Östersund, Umeå, Örebro?
Sälja eller behållla bilen, för och nackdelar? Puuh
Efter mycket om och men besluta jag mig för att plugga om jag nu skulle komma in annars åka till Oslo för att jobba. Här skulle jag absolut inte stanna, inte en dag till efter sommaren. Inte en dag!
Sålde bil och sa upp lägenheten, flytta hem igen.. Men BARA över sommaren, inte en dag till!
Dagarna rullade på och jag tänkte inge mer över det, men jag insåg att folket som skulle till Oslo inte längre ville dit. Och plugga, tänk om jag inte kommer in vart ska jag ta vägen då?
Jaa stockholm där är det lättare att få jobb och känner många där, BRA!
Men efter lite diskussion bestämde jag mig för att haka på min vän till Australien i 5 veckor i oktober och nov, Perfekt! Men jag hade ju sagt upp mig 17 aug och det funkar ju inte nu så jag förlänger min anställning till året ut så jag kan jobba ihop pengar innan resa och sedan efter resan, Tryggt och Bra!
Jag kom in på skola i Östersund men bestämmer mig för att tacka NEJ, nu vill jag resa och vila upp mig. Må bra och göra roliga saker ett tag, plugga kan jag göra sen.
Men det blev ingen resa och jag klandrar inte min vän för det, hon gjorde rätt beslut om att hoppa på skolan.
Helt rätt, inte en chans man får missa helt enkelt!
Jag har tackat JA till skolan iaf för att ha mer valmöjligheter när allt lugnat sig lite.
Efter ett tag tackar jag iaf NEJ för att jag orkar inte plugga, jag är utmattad och sliten, finns ingen ork eller energi för att börja plugga.
Nu står jag här utan nått verkligen inget, hos mina föräldrar och kvar i Arbrå iaf..
Alla planer framöver är luddiga och jag ver inte om jag får med mig någon på en längre resa och när i så fall, vart och hur då? Jag börjar tycka att det är jobbigt att försöka planera för det går ju ändå inte som jag vill, bara att inse. Jag ville åka på en sista minuten men det sket sig också, det verkar funka men sen går det iaf inte.
Nu skulle jag boka in två nätter i Tällberg med en vän för att njuta och mysa eftersom det inte blev en sista minuten, jag kika på resa under lunchen och jag skulle nu ikväll gå in och boka.
Vad tror ni, jo den är slut, borta, helt väck!
Tack för den, inte ens det kan man få att gå i min väg. Nej då, plågas på du Martina!
I början på mars hamna jag i flunsan vilket jag aldrig haft förut, minns inte när jag var riktigt sjuk sist.
Det händer aldrig, jag var mycket sjuk som liten men inte nu. Lite förkyld men det går över snabbt och det går att jobba med. Det gjorde det inte med flunsan, helt deckad flera dagar och tur det för allt skit ska väl ut någon gång? Nu i fredags fick jag ont i halsen så tog strepsil vilket alltid hjälper mig och oftast räcker en eller två men nu ett helt dygn med Strepsil och Zyx men inget fungera. Det var som om någon högg mig med knivar i halsen när jag skulle svälja mitt egna saliv. Sova var inte ensa att tänka på, jag vaknade så fort jag var tvungen att svälja pga smärtan. Efter två dygn av smärta fick jag på lördagkväll komma på akuten och där fick jag reda på att det var halsfluss och Penicillin skrevs ut. Halsfluss har jag aldrig haft och med smärtstillande titt som tätt och penicillin så går det framåt. Men upptäckte vit beläggning på tungan och blev fundersam, googla och fick reda på att det kan vara Candida svamp som man kan få om man äter t ex penicillin. Men det är lätt botat iaf, tack och lov! Men är det inte typisk då, räcker det inte med en sjukdom?
Nu är det nästan borta men nu har det dykt upp röda upphöjda prickar långt bak på tungan, vet inte vad det är men googla igen. Tror det är vallgravs papiller och de ska man ha men kan väl tydligen höjas när man är sjuk, ska iaf ringa och kika upp det imorgon.
Det var det de, en låååång sammanfattning av mina små eller STORA problem.
Sak samma, problem är de och de påverkar mig negativt iaf.
Jag vill bara må bra och känna att allt bara går mig väg ett tag,
En stor del av mitt ungdomliga liv har varit tufft på många sätt.
Jag trodde det var klart nu och jag kunde få njuta ett tag av att må bra.
Men det kommer alltid ett bakslag, ett fall ner i det svarta hålet igen.
Fortsätt kämpa, fortsätt kämpa!
En vacker dag ska jag också får vara lycklig och må bra, det vet jag!
Allt har en mening
Allt ont för alltid något gott med sig
What doesn´t kill you makes you stronger
Kärlek till er som stöttar och har förståelse för mig just nu, jag är inte mig själv.
Men ni finns där och det betyder mycket, massa kärlek till er <3
Ensamheten
Så ensam som jag varit de senaste dagarna har jag inte varit på lääänge!
Jag vet inte om jag tycker det är skönt eller jobbigt, kanske både och.
Jag tror att jag behöver vara själv för att tänka igenom allt och få rätsida på allt som händer runt omkring.
Men samtidigt är det så himla jobbigt, den ensamma känslan hatar jag verkligen!
Tror det är extra jobbigt att vara ensam eftersom det är mina sista semesterdagar, dessa dagar vill jag tillbringa med massa folk och göra massa roliga saker på.
Men det är bara att acceptera och göra det bästa av det!
Onsdag umgicks jag med Kristin hela dagen och sedan kvällen spendera jag med mig själv, en kopp te och popcorn i soffan till en dålig film. Hade inte alls ro att sitta still och ensam en hel kväll men efter filmen gav jag upp och gick och la mig.
Torsdag åkte jag upp till Ljusdal för att träffa min före detta sambo Mikaela för lite lunch, fika, bilåkning och massa prat och mys :) Vid 18.00 hoppa jag på tåget som tog mig till Erika där jag fick mat och sedan satt vi i flera timmar med götta på altanen och myste :)
Idag har jag inte gjort många knop, jag har ätit lunch med min andra fina Erika :)
Efter det blev det joggning, träning på gräsmattan och solning innan jag tog mig in för lite mat.
Nu sitter jag här i min ensamhet igen och funderar på kvällens planer.
Jag har inte fått några klara svar så jag väntar..
Måste laga mat och det är så tråkigt att göra det till sig själv :S
Suck!
Imorgon är det tre-års kalas på kalendern och sedan Gävle för fest arrangerat av Jonas och Jimmy sedan följer jag med Malin ut och kikar på Gävles uteliv. Det var längesedan och det ser jag fram emot :)
Bort, bort från denna håla!
Söndag oplanerad sen måndag kör jobbet igång och jag börjar med tre dagar tokfulla!
Så jag har att göra, så nu måste jag ta tillvara på de här dagarna innan jobbet kickar igång igen.
Många beslut och val har jag framför mig, urk!
Jag och min före detta sambo :)
