Jag kan inte fly längre!
Jag flyr från alla problem, eller jag försöker iaf att springa ifrån dem för det är lättast.
Men dem kommer ikapp mig, dem äter upp mig inifrån.
Jag klarar inte av det men jag måste ta tag i dem.
Jag måste reda ut dem, dem måste övervinnas.
En olycka kommer sällan ensam, sant så sant!
Men det är då jag är som svagast och jag klarar inte av trycket.
Jag orkar bara inte!
Jag orkar inte ramla ner jämt, jag orkar inte klättra upp.
Jag behöver lite medvind inte motvind..
Nu har jag velat fram och tillbaka länge.
Jag har alltid velat haft en tatuering men inte riktigt vetat vart och vad..
Men nu vet jag att jag vill ha en text men lite osäker än på vilken och liiite svårt att bestämma vart :P
Men här är några texter jag funderar på iaf :)
What doesn´t kill you makes you stronger
Eller den här fast vet inte än om jag ska skriva om de på engelska:
Hellre sårad av sanningen än lycklig av lögnen
Eller den här på svenska eller ev engelska:
Älska mig mest när jag förtjänar det minst då jag behöver det bäst
Här kommer lite inspiration ;)
Svårt!
Jag försöker att alltid vara alla till lags, jämt! Detta för att jag inte vill att människor ska tycka illa om mig på något sätt.
Men jag har kommit underfund med det att man kan inte vara omtyckt av alla, det går bara inte. Det är inte värt att lägga ner all tid och energi på det helt enkelt!
När man sedan bestämmer sig för att ta tag i vissa personer och problem för att man själv ska kunna må bra. Ja då möts man iaf av massa människor och deras kommentarer. Så nu är man en hemsk människa!
Jag vet att jag ska lägga det åt sidan för alla handlingar får sina konsekvenser, men när det är nära och kära inblandade är det inte lika lätt.
Att andra relationer, planer mm ska förstöras pga att jag väljer bort vissa människor i mitt liv som inte gör mig gott. Ska jag ta tillbaka dem för att underlätta min vardag och relationer till andra vänner?! Nej för det gynnar inte mig och tar bara onödig energi!
Jag är less på det här stället, jag måste härifrån nu GENAST!!
Trygghet, vad är det? Vart finns den? Vad betyder den ?
Trygghet för mig är ett ställe där jag känner mig trygg och "hemma".
Ett ställe där jag kan vara mig själv och visa alla mina sidor men ändå veta att jag alltid kommer ha ett "hem" oavsett. Där behöver jag inte vara någon annnan, utan bara vara Jag!
Jag har trott att jag har haft många trygga platser i mitt liv men som jag sedan ser rasas..
Det finns just nu bara en plats som jag känner trygghet på och det är Hemma.
Hemma med min familj och min katt, med folket som står mig närmast och som aldrig skulle lämna min sida.
Dem som älskar mig för den jag är och alltid finns där för mig, det är där jag trivs som bäst.
Jag har haft ett ställe där jag var trygg och det var i min förra lägenhet.
Fast egentligen handlade det inte om lägenheten utan om personen som fanns i mitt liv då.
Han är den enda personen utanför min familj som gett mig den trygghet jag behöver.
Han älskade mig för den jag var och han accepterade mig precis som den jag är.
Jag fattade inte då att det skulle ge ett sådant stort tomrum när han inte fanns i mitt liv längre.
Jag delade allt med han och han fick se mitt riktiga Jag och jag var inte rädd att visa alla mina sidor, för jag visste att han alltid fanns vid min sida oavsett. Jag tror det kallas Kärlek!
Just nu känner jag mig väldigt vilsen och jag har börjat tvivla på så mycket.
Det är en jobbig känsla där jag analyserar allt, precis ALLT.
Jag börjar bli tveksam mot allt och alla och det är inte riktigt Jag, men i och med allt som hänt är det så.
Jag har svårt att lita på folk och jag blir snurrig och vimsig av alla dessa känslor och tankar.
Jag omges av många fina vänner och människor som jag gillar och älskar men rädslan finns där.
Jag vågar aldrig slappna av och jag vet inte om tryggheten finns där på riktigt?!
Jag saknar han som gav mig allt, jag saknar det vi hade och det han gav mig.
Jag är rädd att det inte kommer någon och ersätter hans plats!
Jag är rädd att aldrig känna den tryggheten igen, på det viset på de äkta viset.
Jag lämna han och det var rätt, men han som person och det vi hade tillsammans Då.
Det är det jag saknar, jag saknar han i mitt liv.
Det finns ett ordspråk som säger: Killar kommer och går men vännerna består.
Jag har alltid hållit med, men jag är rädd att jag börjar bli tveksam över det.
Jag tror inte vänner kan ge mig det han gav mig, ge mig det en pojkvän kan ge mig.
Den tryggheten är svår att ersätta!
Vänner kan ge trygghet på ett annat sätt men inte den, den jag saknar!
Någonting händer, inom mig på något vis.
Jag känner inte igen mig och jag trivs inte med mig själv längre.
Jag vill inte vara kvar här, jag flyr så fort jag kan.
Jag behöver något nytt!
